Vid terapeutiskt ultraljud utnyttjas att ljudvågorna kan flytta på vätskor - här främst blod, lymfa och restämnen från sår. Främsta användningen är vid forcerad läkning av sår i mjukvävnader samt frakturer i skelettben. Vid andra användningar, typ seninflammationer, artroser etc, rekommenderar vi i första hand elektrisk muskelstimulering mot omgivande muskler (vilket också flyttar på vätskor). Men eftersom det finns områden i kroppen där musklerna är mycket små finns också användning av ultraljud för denna typ av behandling. Bra exempel är händer och fötter, och här bör behandlingarna ske i vattenbad med 3 MHz ultraljud.
Senaste utvecklingen inom ultraljud är att använda det som "transportmedel" (sonofores) för läkemedel som ska målstyras, exempelvis vid blodproppar, tumörer, benbrott etc. Läkemedlet hudappliceras och därefter styr man inslussningen via ljudapplikatorn. Detta tillämpas också inom kosmetiken.
Det finns ingen mystisk, läkande kraft i själva ultraljudet. Detta fungerar bara som drivkraft för vätskor inuti kroppen. Vid all läkning är det viktigt att spola genom skadeområdet så att restämnen kommer bort och nytt blod med syre och näring kommer fram. Då fungerar läkningens egna mekanismer. Ultraljudet är som en dusch där strålen kommer på insidan av kroppen. Därför måste man alltid cirkulera ljudapplikatorn så att den kan flytta bort vätskor till vensystemet samt hämta friskt kapillärt blod längre bort och föra fram mot skadestället.
Många värkproblem har sina orsaker i skador i mjukvävnad, ben eller brosk (artros). De kan också ha sin orsak i svårläkta inflammationer, exempelvis i upprepat klämda nerver eller nervrötter (neurit), i muskelsenfästen (tendonit) eller från artrit. Många inflammationer vandrar dessutom över till slemsäckarna (bursit), dvs det smörjande fett som hindrar ben att gnaga mot varandra. Ultraljud passar allra bäst mot områden som ligger långt från muskler. Man använder 1 MHz för djupare behandlingar och 3 MHz vid ytliga behandlingar (senor, slemsäckar).
Vi erbjuder en apparat för både 1 och 3 MHz, SONIC vital 2. Den är av högintensitetstyp (max 3W/cm2 vid pulsat ljud och max 2W/cm2 vid kontinuerligt) och passar även för djur.
|
|
Hörbart ljud ligger inom frekvenserna 20 - 20.000 Hz, dvs svängningar per sekund. Ljud med frekvenser över 20.000 Hz kallas för ultraljud. Fladdermöss använder ljudvågor på ca 100.000 Hz för att navigera och vi människor använder ultraljud från 1.000.000 Hz, dvs 1 MHz, och uppåt för mätning, bearbetning och rengöring. Detta gäller även inom medicintekniken, där använder vi ultraljud dels för diagnos och dels för "bearbetning", som kan vara terapi eller en form av kirurgi.
Med högintensivt ultraljud erhålls en riktad värmeeffekt, men förväxla inte denna med den värmeeffekt som sker i mikrovågsugnar. Där är arbetsfrekvensen 2,45 GHz, dvs tusen gånger högre än ultraljud.
Energin i ultraljud mäts i W/cm2, vilket här kallas "intensitet". Vid rengöring av tekniska apparater används 10-100 W/cm2, vid sprängning av njurstenar används 10 W/cm2. Terapeutiskt ultraljud ligger i övrigt mellan 0,1 och 3 W/cm2. I ansiktet får dock bara användas maximalt 0,5 W/cm2.
Vid ultraljud för diagnos använder man utrustning med låg energi för att inte skada vävnad. Exempel på sådant är bildscanning av foster i livmodern eller så kallad dopplermätningar mot blodkärl. Terapeutiskt ultraljud över 0,5 W/cm2 kräver utbildning. Även privatpersoner kan dock använda ultraljud med högre effekter, men först efter noggrann inläsning av instruktionerna, annars finns risk för brännskador. Helst bör användaren ha god kontakt med en terapeut som kan ultraljud.
En terapeutisk ultraljudsapparat får inte stå stilla mot en hudyta, det kan då uppstå bränningar. Dessutom blir det snart vätskebrist under huden. Det går inte heller att behandla mot torr hud eftersom kontaktytan mellan apparat och hud aldrig kan bli perfekt. Ljudvågorna kan då reflekteras från huden och gå tillbaka in i apparaten och där förstöra ljudvågsgeneratorn, som i regel är en kristall. För att förhindra detta måste huden alltid vara insmord i en gel, alternativt ske under vatten. Om och när ljudvågor läcker, så läcker de i sidled längs gelen eller vattnet och förstör inget.
*Ultrasound in the management of osteoarthritis. Review of the current literature. Dr John Z. Srbely. Dept of Human Health and Nutritional Science, University of Guelph, Ontario N1G2W1
|
 Snabb läkning med ultraljud vid knäskada
Bästa mediet för att transportera ljudvågor är vatten och därför är de flesta geler vattenbaserade. Terapeutiskt ultraljud har i många fall samma användningsområde som TENS, dvs behandling mot smärta och inflammationer. Båda metoderna ger ju vätskeflöde. När kroppsformen inte tillåter god kontakt mellan apparat och hud så tillämpas undervattenbehandling (i plasthink) eller också används gelkuddar (gel pads). Exempel är vid behandlingar mot leder - handled, knä, armbåge, fotled etc. Gelkuddarna är att föredra eftersom effekten minskar i vattenbad.
Ultraljudet ger starka strömningseffekter i det behandlade området. Vid högintensiv behandling får man också lokal värmeeffekt som i sin tur ger speciella bioeffekter i cellerna (stresshormoner inuti cellerna mjukar upp cellmembranen). Den som har tillgång till en ultraljudsapparat kan roa sig med att placera en droppe vatten på ljudhuvudet och starta apparaten. Vattnet sprutar iväg som en dusch. Samma effekt uppstår inuti kroppen, dvs en rejäl genomsköljning av skadeområdet där blod och lymfa får tillfälle att ta undan restprodukter och tillföra näring och syre. Detta känns inte för användaren och därför är ultraljud också en bra metod vid behandling av djur. De blir inte stressade av behandlingen.
Alla inflammationer i dåligt blodförsörjda områden som senor, ledband etc skickar ut signalämnen som blockerar blodkärlen och försvårar läkningen. För att starta en läkningsprocess vid svår inflammation kan behövas högintensivt ultraljud med stark värmeeffekt. När processen har startats kan den underhållas med lågintensivt ultraljud. Doseringen är alltid viktig. Tillverkarnas anvisningar måste följas.
Ytterligare ett stort användningsområde är vid reumatism. Vid behandling av öppna sår krävs speciella transmissionsmedier (dukar).
|