PRNE Medical
Snorres väg 6
SE-14833 Ösmo

Kundtjänst  08-752 1959


Nerv- och muskelstimulering mot inkontinens och andra urologiska och gynekologiska problem


Många som lider av inkontinens tror att det är ett problem som måste accepteras för resten av livet. Så är det inte. Det finns behandlingsmetoder och elektrisk stimulering är den mest avancerade och numera väldigt enkel att genomföra hemma. Många blir helt läkta och de som inte blir det får ändå förbättringar så att återstående problem blir lättare att stå ut med.

Detta gäller under förutsättning att en viktig nerv - pudendalnerven - är oskadad. Ett skäl till att just denna skulle vara skadad kan vara operation, men få är drabbade av detta. Alla andra kan vara optimistiska. Även de med pudendalproblem bör ge nervträningen en chans. Det kan gå.

Behandlingen går ut på att man tränar bäckenbottnens muskler och nerver och detta sker via stavformade elektroder antingen vaginalt eller analt. Det är viktigt att behandlingen sker med kontinuitet. Helst varje dag och gärna flera pass á 20 minuter. Man vänjer sig snabbt vid behandlingen och den är inte oangenäm. Eftersom behandlingen sker i ett känsligt område kan det behövas några månader innan musklerna är återställda. Samtidigt sker nervträning vilket är viktigt för dem med trängningsproblem.

De flesta inkontinensbesvär beror på försvagad muskulatur i bäckenbotten och här går behandlingen ut på att förstärka musklerna via elektrisk muskelstimulering. Detta är en enkel och effektiv metod eftersom den arbetar på egen hand. En 20 minuters behandling per kväll ger nära 1000 "knip" i veckan, vilket knappast någon orkar med gammeldags knipkulor. Så behandlas "ansträngningsinkontinens".

Den andra formen av inkontinens - "trängningsinkontinens" - beror på att nerver felaktigt signalerar att det är dags att gå på toaletten. Nerverna retas således på felaktigt sätt, kanske pga klämning. Dessa retningar påverkas också av muskelstimuleringen så att de kan upphöra. En vanlig retningsorsak för kvinnor är livmoderframfall. I sådana fall stärks muskler och ligament upp så att framfallet kan minska eller upphöra. Män kan råka ut för problemet efter prostataoperationer, och det är samma behandling.

Våra stimulatorer ger emellertid också nervträning på samma sätt som vanliga TENS-apparater kan träna upp funktioner efter nervskador eller förlamningar. Enda skillnaden här är att behandlingen kommer inifrån kroppen.

Det finns också andra problem som kan behandlas med invärtes muskel- och nervträning som exempelvis PMS, dysmenorre (menssmärta), dysuria (smärtande urinering), vestibulit, muskelsmärtor i bäckenbotten, sfinkterrupturer eller andra skador i perineum, livmoderframfall samt kronisk icke-bakteriell prostatitis.

Behandlingen liknar konventionell muskelstimulering (EMS) och TENS, men sker här invärtes via slemhinnor och inte genom huden. För kvinnor förs en elektrod (höger på bilden ovan) in i slidan så att de båda metallringarna når PC-muskeln (knipmuskeln). Genom att skicka in små pulserande styrströmmar tvingas muskeln att arbeta. Ju mera ström man lägger på, ju starkare blir knipen och därmed träningseffekten. I början tar man det på låg nivå, men efterhand som kroppen vänjer sig ökar man styrkan i behandlingen. Män gör motsvarande via anal elektrod som är mindre i storlek.

Vi har två apparater för detta, en renodlad inkontinensapparat - PIERENFEMME - och en mer universell för övriga ovannämnda problem - UROSTIM. Den sistnämnda kan också användas som en vanlig TENS/EMS-apparat.

I tillbehörsprogrammet finns vaginala och anala elektroder i olika storlekar samt kontaktgel för smidig hantering. Behandlingen är tyst, fri från biverkningar och upplevs efter tillvänjning som behaglig.


Behandling mot inkontinens via elektrisk stimulering har förekommit kliniskt sedan över 50 år. Apparaterna förr var inte alls så kalibrerade för uppgiften som dagens apparater är.

Varje år har tekniken förbättrats och våra apparater representerar de senaste rönen. Vi rekommenderar daglig behandling enligt den dos (20 min/dag) som är inprogrammerad i apparaterna. Sådan dosering ger snabbt resultat och många blir helt besvärsfria efter två-tre månader.

Förutom vaginal- och analelektroderna kan man använda vanliga självhäftande hudelektroder för vissa problem, exempelvis menssmärtor, men bäst resultat får man av vaginal- och/eller analelektroderna.

Våra elektriska stimulatorer för dessa användningar är av typen transmukosala (genom slemhinna) elektrisk nerv- och muskelstimulering. De elektriska pulserna ser annorlunda ut än vanliga TENS/EMS-apparater. Sådana kan därför inte användas här.

Våra vaginal- och analelektroder har använts av tusentals sedan 1990-talet i hela världen. Inga rapporter om negativa effekter, allergier etc, har kommit. Men det ska poängteras att varje elektrod är avsedd för en användare. Om flera ska dela på apparaten måste var och en ha sin egen elektrod.

Vaginal- och analelektroderna är klassade som "Medicinprodukt klass 11a" enligt EU. Apparaterna är klassade enligt CE0197. Tillverkningen av apparater och elektroder sker i Tyskland.


Behandling ska inte ske vid nedanstående fall

  • patienten har totalt bortfall av pudendalnerven
  • dement patient
  • patienten använder pacemaker
  • patienten har problem med hjärtrytmen

 

 

  • patienten är gravid eller planerar att bli gravid
  • patienten har blödningar i rectum
  • patienten har aktiv vaginal infektion
  • patienten har hemorrojder

Vad säger forskningen?

Googla gärna på "Pelvic floor electrical stimulation", det kommer massor av svar. Slutsatserna är i regel "Transvaginal pelvic floor electrical stimulation was found to be a safe and effective therapy for genuine stress incontinence", dvs bra mot ansträngningsinkontinens. Se exempelvis Sand et al. - Pelvic floor electrical stimulation ....

Elektrisk stimulering mot ansträngningsinkontinens är gammalt och beprövat. Det som den nya tekniken i PierenFemme och UROstim tillför är att metoden också fungerar mot trängningsinkontinens.


Hur fungerar det?

Ansträngningsinkontinens och trängningsinkontinens är i grunden två helt olika problem även om många lider av båda problemen samtidigt.

Vid ansträngningsinkontinens är det "knipmuskeln" som inte är stark nog att hålla tätt. Vid trängningsinkontinens ligger problemet i de nerver som styr blåsans glatta muskulatur.

Vid både ansträngnings- och trängningsinkontinens är det muskel- och nervstimulering som ska prövas först innan man tillgriper läkemedel. Läkare får i sina handböcker veta att "blåsträning kanske inte ger effekt men bör prövas i sex veckor innan man ger läkemedel" men detta bygger på metoden att avbryta urinstrålen. Denna metod kan inte jämföras med elektrisk stimulering, och som sagts ovan - elektrisk stimulering mot trängningsinkontinens är en nyhet även för läkare.

Att vid ansträngningsinkontinens träna upp knipmuskeln är inte svårare än att träna vilken muskel som helst på kroppen. Enda bieffekten kan bli lite träningsvärk och ömhet i början.

Vid behandling av nerverna som styr blåsan ger våra stimulatorer riktad nervträning mot dessa nerver på samma sätt som TENS-apparater ger riktad nervträning mot förlamade muskler, exempelvis efter stroke. Vid frekventa trängningsproblem ger nerverna signal från annat håll än själva blåsan att blåsan måste tömmas.

 

Uppenbarligen finns det en felaktig retning som måste behandlas. Kanske klämd nerv (som vid ischias)?

Beroende på arten av nervskada/retning kan man inte garantera fullgott resultat i alla lägen, men de flesta blir bättre och slipper den nervösa blåsan som hela tiden kallar på uppmärksamhet. Samma gäller tarmfunktionen.


Vad säger då användarna om denna typ av behandling? Känsligheten i bäckenbotten är mycket olika bland olika personer. Men även de som är extremt känsliga säger att det finns program både i UROstim och PierenFemme som är lättare att ta. När behandlingen startar ökar i regel retningsgraden och många kan uppleva en försämring efter några veckor. Detta går dock snabbt över och sedan börjar läkningsprocessen.

Hur lång tid denna tar är individuellt och beroende på skadan. Uppföljande forskning brukar avbrytas efter 2-3 månader, men det är inte säkert att problemen är helt borta då. De flesta rapporterar dock avsevärd förbättring efter denna tid. Därefter är det bara att fortsätta tills problemet är borta. När man har vant sig vid behandlingen blir den rutinmässig.

Är kontaktgelen nödvändig? Användarna säger att den är inte nödvändig för att ta emot strömpulserna. Däremot underlättar den vid införandet så att elektroden kommer i rätt position.